Efter en jobbig dag - med döda möss, levande möss, musattacker, jobbigt porslin - så har slitna jag slagit mig ner framför serien Supernatural. Ryggen känns öm, huvudet känns öm efter mössen. De levande mössen tål jag något, men de döda.. USCH! Mest när man märker att man nästan trampa på musen som ligger död i sitt egna blod !
Men musen som gärna attackera mig tre gånger - en liten brun näbbmus som jag döpte till Pelle - hade jag även två stora diskussioner med. Hade bra anledningar varför Pelle inte skulle springa på mig, men lyssna han? Nej, absolut inte..

Så här sliten ser jag och mitt humör ut efter idag :)